Mellis

Sitter i studiesalen på Biblioteket. En kvinna i femtioårsåldern med dålig sminkning satte sig just mittemot mig. Hon ser lite halvt besvärad ut, som att det hon håller på med är lite jobbigt. Och det hon håller på med är mellanmål.

Just det, mitt bland alla som sitter och läser och skriver har hon bestämt sig för att det är dags för ett hederligt litet mellis. Hon har ännu inte hängt av sig kappan utan kämpar för tillfället med sin banan. Det går sådär, nu bröt hon av den och kastade skalet i en påse. Hon varvar detta med att käka lite Yoggi (självklart när hon drog av foliet så slickade hon bort yoghurtlagret som satt under).

Väntar med spänning på hur hon kommer behandla apelsinen, the last fruit standing in the mellis from hell.

Update: Nu hostade hon lite. Har precis skalat klart apelsinen och slickade sig lite på tummen. Nu kör vi. Två klyftor på en gång. Slicka fingret igen. En till klyfta. En till. Vet inte hur många som får plats samtidigt men hon verkar målmedveten. Halva apelsinen kvar. Det smaskar härligt. Kunde svurit på att hon grät lite precis nyss så nu får jag dåligt samvete för att jag skrivit allt det här. Men det kan också ha varit apelsinen som var sur, får hoppas på det.

Hon plockar ihop skalen från apelsinen och bananen och lägger dem i den nu tomma yoggiburken som står kvar på bordet, reser sig upp och går bort till den närmaste hyllan i salen: 29 Fk Spanska Språket. Tar fram lite böcker och kikar. Går tillbaka till bordet. Dags att läsa "Por Supuesto". Slickar sig om fingrarna.*

Återkommer om det sker något mer intressant.

Update 2: "Por Supuesto" var tråkig, dags för en nap.

* Fan vad jobbig frukt apelsin är egentligen, man blir ju bara kladdig när man ska äta det? Det är iofs rätt nice i en fruktsallad om man har gaffel så man slipper allt slabb. Banan är egentligen den bästa frukten. Man behöver inte tvätta den, den ser soft ut och man behöver inte ens anstränga sig för att se cool ut medans man äter den för det går inte.