söndag 31 januari 2010
Söndagsmusik
Vilken tjej va. Passar ypperligt att vakna till vid kl 3 efter en dubbelhelg.
Update: Såg precis videon också. What's up med åka motorcykel, flyga runt och grejer?
söndag 24 januari 2010
Marcus
Det inte alla vet om Macke är att han har en hemlig kraft. Denna är ej hämtad från en flummig Indien-resa så som Mattias kraft var, utan den här är någonting som han troligtvis utvecklat under många rastlösa timmar ute i Västerlösa.
Jag upptäckte först denna begåvning hos Marcus efter att ha bott med honom ett tag. Man började märka att han var jävligt snabb på att se ifall någon hade fått en plötslig finne i ansiktet. Till slut gick det till sånna absurda höjder att när man vaknade på morgonen och kände att man under nattens gång hade fått en saftig jävel i pannan, knappt ville gå utanför dörren, för då skulle Macke vara där och anmärka på spektaklet. Ibland var han nästan lite avundsjuk ifall han fick syn på en, i hans ögon, riktigt fin jäkel. "Oj oj oj, den där skulle man kunna klämma" hördes han ofta flämtandes säga.
Guilty Pleasure
Bjuckar på lite sommarhit under avdelningen "guilty pleasures" så här på morgonkvisten.
lördag 23 januari 2010
En bra idé
Beklagar ifall en del fakta i den här historien är fel, omständigheterna gjorde det lite svårt att minnas allt korrekt, samt att det faktiskt är 2,5 år sedan det inträffade.
På färjan från Montevideo till Buenos Aires fick jag, David, Mattias och Johan Schön en idé. Efter att ha blivit påtvingade någon oväntad lämna-landet-avgift när vi klev på var vi alla lite småsura, fram tills vi fick syn på tax-free shoppen som precis höll på att öppna. Resan kan max ha tagit 2 timmar tror jag, och vi tyckte att det skulle vara en utmärkt idé att fördriva den tiden med lite sällskapsdrickande. Sagt och gjort inhandlade vi två flaskor rom. Efter ett par drinkar med tillhörande prat (bland annat en genomgång om hur samtliga deltagare förlorat oskulden, varav en person hade en särskilt underhållande berättelse) kläcktes en annan idé: att dela upp oss i två lag och tävla i vem som skulle komma fram till hostelet i Buenos Aires när vi väl kommit fram till hamnen.
Jag och Johan bildade ett lag och Mattias och David fick bli det andra. Vid det här laget tror jag att Mattias och Davids flaska var helt slut medans vår kanske hade nog till en drink till. Med andra ord var vi rejält berusade.
Vi klev av färjan och sprang bort mot bagageuthämtningen. Här är allt lite luddigt. Jag minns att vi alla står och väntar vid ett band, precis sådana som finns på flygplatser, redo att ta våra väskor och springa till en taxi innan Mattias och David hunnit ta deras. Här uppstod dock ett problem. Det kommer inga väskor.
David beslöt sig för att ta reda på var problemet är. Jag tror att Johan slog följe med honom. Mattias lämnar också för ett toalettbesök efter en stund och jag sitter och vaktar det handbagage vi alla har. Tävlingen känns rätt avblåst. Efter ett tag kommer Mattias tillbaka och berättar att polisen står och pratar med David. Efter fem dagars spanska-kurs känner jag att jag är rätt man för jobbet och säger att jag tar hand om det. Jag går fram till David som, efter drickat kommit under västen, känner sig ganska modig för att vara i ett främmande land med poliser som känner för att ta handbojor på honom när som helst. "No problemo, mi amigo, tranquilo" sluddrar jag och pekar på David och sen mig ett par gånger. Poliserna börjar tröttna på de här två blonda, i deras ögon långa människorna och börjar lugna ner sig. Vi får på något sätt fram att vi inte har hittat vårat bagage och att det är det som är problemet. De frågar oss vilken färja vi kom med, vi tar fram våra biljetter, de stirrar på dem och pekar sedan på ett annat bagageband än det vi stod vid (minns jag rätt var det det bredvid), vi har alltså stått och stirrat på fel hela tiden. Vid denna tidpunkt går det också upp för mig och David att vi fortfarande saknar Johan Schön. Men en sak i taget, vi går mot bagagebandet för att hämta väskorna då vi är rädda att de ska ha försvunnit under tiden vi letat på fel ställe. Bakom en pelare hittar en något förvirrad Johan Schön som sitter med alla våra väskor och undrar vart vi har varit.
Dagen efter vaknar David och tror att han fortfarande är i Uruguay. Vårat enda bildbevis från den här färden är denna bild, jag tror den talar ganska bra för sig själv:
På färjan från Montevideo till Buenos Aires fick jag, David, Mattias och Johan Schön en idé. Efter att ha blivit påtvingade någon oväntad lämna-landet-avgift när vi klev på var vi alla lite småsura, fram tills vi fick syn på tax-free shoppen som precis höll på att öppna. Resan kan max ha tagit 2 timmar tror jag, och vi tyckte att det skulle vara en utmärkt idé att fördriva den tiden med lite sällskapsdrickande. Sagt och gjort inhandlade vi två flaskor rom. Efter ett par drinkar med tillhörande prat (bland annat en genomgång om hur samtliga deltagare förlorat oskulden, varav en person hade en särskilt underhållande berättelse) kläcktes en annan idé: att dela upp oss i två lag och tävla i vem som skulle komma fram till hostelet i Buenos Aires när vi väl kommit fram till hamnen.
Jag och Johan bildade ett lag och Mattias och David fick bli det andra. Vid det här laget tror jag att Mattias och Davids flaska var helt slut medans vår kanske hade nog till en drink till. Med andra ord var vi rejält berusade.
Vi klev av färjan och sprang bort mot bagageuthämtningen. Här är allt lite luddigt. Jag minns att vi alla står och väntar vid ett band, precis sådana som finns på flygplatser, redo att ta våra väskor och springa till en taxi innan Mattias och David hunnit ta deras. Här uppstod dock ett problem. Det kommer inga väskor.
David beslöt sig för att ta reda på var problemet är. Jag tror att Johan slog följe med honom. Mattias lämnar också för ett toalettbesök efter en stund och jag sitter och vaktar det handbagage vi alla har. Tävlingen känns rätt avblåst. Efter ett tag kommer Mattias tillbaka och berättar att polisen står och pratar med David. Efter fem dagars spanska-kurs känner jag att jag är rätt man för jobbet och säger att jag tar hand om det. Jag går fram till David som, efter drickat kommit under västen, känner sig ganska modig för att vara i ett främmande land med poliser som känner för att ta handbojor på honom när som helst. "No problemo, mi amigo, tranquilo" sluddrar jag och pekar på David och sen mig ett par gånger. Poliserna börjar tröttna på de här två blonda, i deras ögon långa människorna och börjar lugna ner sig. Vi får på något sätt fram att vi inte har hittat vårat bagage och att det är det som är problemet. De frågar oss vilken färja vi kom med, vi tar fram våra biljetter, de stirrar på dem och pekar sedan på ett annat bagageband än det vi stod vid (minns jag rätt var det det bredvid), vi har alltså stått och stirrat på fel hela tiden. Vid denna tidpunkt går det också upp för mig och David att vi fortfarande saknar Johan Schön. Men en sak i taget, vi går mot bagagebandet för att hämta väskorna då vi är rädda att de ska ha försvunnit under tiden vi letat på fel ställe. Bakom en pelare hittar en något förvirrad Johan Schön som sitter med alla våra väskor och undrar vart vi har varit.
Dagen efter vaknar David och tror att han fortfarande är i Uruguay. Vårat enda bildbevis från den här färden är denna bild, jag tror den talar ganska bra för sig själv:
Mattias och min vinterdag
Mattias kom hem från Indien och åkte raka vägen hem till mig. Han berättade för mig att han funnit sig själv genom någon konstig sorts yoga som han börjat utöva på resan, och gjorde en kort demonstration.
"Haha, som om det skulle imponera på nån" tänkte jag. Fast det höll jag för mig själv.
Sen tog jag med pojken på en liten vinterpromenad runt Skansen. Det tyckte han var jätteskoj!
Vi fick syn på en Berguv som sov.
Mattias sa att han kände en stark kraft komma från Berguven. Han hade lärt sig en gammal indisk konst på resan, att känna olika varelsers kraftfält och hur de kan påverka oss människor. "Han gör mig mätt" sa Mattias.
"Vad fan snackar han om?" tänkte jag.
Sen gick vi till järvarna. "Här Mattias, ska du få se ett riktigt fint djur" sa jag. Mattias bara skrattade. "Det är ju knappast en ko" svarade han hånande.
Sen fick han syn på en gris. "Hej grisen!" ropade han. Inget svar.
"Jävla skitgris" sa Mattias då.
Men trots missödena hade han haft en fin vinterdag.
"Haha, som om det skulle imponera på nån" tänkte jag. Fast det höll jag för mig själv.
Sen tog jag med pojken på en liten vinterpromenad runt Skansen. Det tyckte han var jätteskoj!
Vi fick syn på en Berguv som sov.
Mattias sa att han kände en stark kraft komma från Berguven. Han hade lärt sig en gammal indisk konst på resan, att känna olika varelsers kraftfält och hur de kan påverka oss människor. "Han gör mig mätt" sa Mattias.
"Vad fan snackar han om?" tänkte jag.
Sen gick vi till järvarna. "Här Mattias, ska du få se ett riktigt fint djur" sa jag. Mattias bara skrattade. "Det är ju knappast en ko" svarade han hånande.
Sen fick han syn på en gris. "Hej grisen!" ropade han. Inget svar.
"Jävla skitgris" sa Mattias då.
Men trots missödena hade han haft en fin vinterdag.
fredag 22 januari 2010
R2D2 visste redan om allt!
http://www.cracked.com/article/18367_6-insane-fan-theories-that-actually-make-great-movies-better_p2
Ett länktups. Bra läsning. Bra första inlägg för mig. Känns bra det här!
Ett länktups. Bra läsning. Bra första inlägg för mig. Känns bra det här!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)